Att läsa Röda Korsets sidor om krigets lagar och dess regler och principer är en surrealistisk upplevelse. När jag läser om distinktionsprincipen, proportionalitetsprincipen, försiktighetsprincipen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

När det kommer till vilka vapen som får användas i krig är det lika omtumlande.

"Vissa kategorier av vapen har som ovan nämnts bedömts som så grymma att det internationella samfundet har kommit överens om att helt förbjuda dem."¹

Är det inte väldigt märkligt att vi enats om vad som är tillåtet när det gäller krig?

"Genom åren har olika konventioner tagits fram som förbjuder eller begränsar användningen av vissa vapen som personminor, klustervapen, biologiska och kemiska vapen, synförstörande laservapen, brandbomber och dumdumkulor (ammunition som exploderar eller enkelt plattas ut inuti kroppen). Nu senast kom man överens om en konvention om förbud av kärnvapen."

Om vi nu lyckats ena oss och kommit fram till vad vi får och inte får göra i krig, varför kan vi då inte komma överens om en konvention om förbud av krig? När de styrande suttit där för att ta ett beslut om "förbud av kärnvapen", varför har de inte lika gärna kunnat tagit ett beslut om förbud av krig?

Och om detta skulle vara för svårt att besluta om, varför inte åtminstone besluta om att de enda krig som får utkämpas är i virtuella världar med virtuella vapen? Så kan dessa småpojkar fortsätta sitta i sina källare och känna sig mäktiga.

Eller varför inte, eftersom skyddsemblem måste respekteras, klä allt och alla med dessa emblem?

Återigen frågar jag mig: Har mänskligheten inte kommit längre än så här? 🤷‍♂️