Ibland gör vi människor uppoffringar för den goda sakens skull. Vi vill förbättra de mänskliga rättigheterna eller rädda något djur eller minska klimatpåverkan eller något annat behjärtansvärt ändamål. Vi vill i alla fall hjälpa till att stötta "de svaga" på något sätt. Allt detta är såklart beundransvärt.
Men...
...alltför ofta verkar det som att det inte får vara för jobbigt.
När det gäller uppoffringar för den goda sakens skull, är det väldigt ofta, även nu med USA-bojkotten (som är på tapeten i mars 2025), som gemene man avstår på grund av att uppoffring blir för jobbig.
Någon trebarnsförälder vill bojkotta varor från USA, men det skulle inskränka och krångla till för mycket när det gäller vardagslivet med små barn, så det blir till att avstå uppoffringen.
Eller någon som fortsätter köpa sina kläder från någon billig slavhandlare, eftersom de annars inte kan köpa så mycket nytt.
Eller någon som tycker vi bör köra mindre bil, men som själv måste använda sin bil för att få ihop livspusslet.
Det verkar väldigt ofta vara den allerstädes närvarande personen med namnet Någon Annan som bör vara den som tar en för laget och gör uppoffringarna. Me-myself-and-I har ju fortfarande fullt upp med att leva livet, så bekvämt som möjligt. 🤔
När det gäller bojkotten av USA, så är det intressanta aspekter som kommer upp. Många bojkotter samordnas via Facebook (ett av USAs absolut största varumärken). Diskussionerna kring bojkotterna förs via hård-/mjukvara som macOS, Windows, iOS, Android, iPhone, MacBook (några andra av USAs absolut största varumärken). Vill man verkligen få genomslag på sin bojkott, är väl dessa lågt hängande frukter de första man skulle bojkotta. Eller tänker jag helt fel? 🤔